Ni som följer mammas blogg eller kanske har läst på min facebook, vet att Hrefna varit sjuk ett tag... ingen vet vad det är för fel, och vi har provat det mesta. Men nu kan hon knappt gå ut ur boxen, hon vacklar och blir bara sämre.... igår var jag och mamma ute i stallet tillsammans och skulle ge henne en kortisoninjektion. Jag såg hur dålig hon blivit, bara på de dagar jag varit borta nere i Katrineholm... jag tittade på mamma och sa "nu bestämmer vi oss". "Ja de gör vi" sa hon.
Imorgon kommer Lits djurservice hit på eftermiddagen, och Hrefna ska få avsluta sina dagar här hos oss.... hon kommer galoppera utan smärta på de evigt gröna ängarna och kunna äta huuur mycket gräs hon vill. Jag ser knappt vad jag skriver just nu, för tårarna bara rinner. Det är en sån otrolig smärta att behöva ta bort denna häst..... det är henne vi haft längst på gården av alla hästar vi har nu, över 10 år har hon varit här hos oss och varit helt fantastisk! Hon har ställt upp på allt..... varit en otrolig häst i ridskolan, på turer, på tävlingsbanan, i terapiridning, på mammas och pappas bröllop....
Imorgon kommer att vara en riktigt jobbig dag för hela familjen. Både jag och mamma kommer vara med när hon får springa vidare, det är vårt ansvar att leda henne sista biten, se till att hon mår bra, se till att hon inte hinner märka något... hon kommer få äta massa morötter och annat gått och inte hinna ana någonting.... Det kommer kännas bra att slippa se henne lida...

Idag låg hon ner i boxen. Jag satta mig bredvid henne, och då la hon sitt huvud i mitt knä. Precis som dom gör på film. Då rann tårarna hejdlöst....

Hej då vår underara Vän! Du har lämnat så otroligt många fina minnen bakom dig, inte bara hos oss. Vi kommer alltid älska dig, och du kommer aldrig att glömmas bort.

Hrefna 1995 - 2009